Mitt blogginlägg om vad vi tar betalt för lockade till mycket diskussion bland kollegor på facebook. Bland kommentarerna sades bland annat:

”Man är värdig vad man anser sig vara!”
”Har man jobbat hårt och på kvalitet ska man våga ta betalt för det utan att skämmas.”
”Marknadsföring är tydligen då lika med att folk tittar på oss, vilket folk visserligen alltid gör när vi gigar.” DET är den springande punkten. Att synas är inte marknadsföring – det är vårt jobb.”
”Vi kan begära det pris vi gör (som nästan alltid är alldeles för lågt!) för att vi levererar en unik produkt som inte lätt går att ersätta med någon annan.”

Och mitt i denna debatt om hur man prissätter upplevelser (för det är en debatt utan färdiga svar, vi har ingen rekommenderad månadslön) dyker den här artikeln upp. Den heter ”Ekonomisk forskning visar att kulturen är värd mer än det vi betalar” och är publicerad på Göteborgs Universitets hemsida.

I den förklarar John Armbrecht som är forskare vid företagsekonomiska institutionen varför kultur är värd mer än det vi betalar för den.

Med värde menar John Armbrecht att om man betalar 100 kronor för en entrébiljett, men egentligen hade varit beredd att betala 300 kronor, så är värdet av besöket just 300 och inte 100 kronor.

Han menar vidare att kultur också har ett värde genom att vara tillgänglig för kommande generationer. Och att man måste ställa sig frågan ”vad ger pengarna som går till kulturen?”

Njutning? Känslostormar? En djup beröring? Kanske skulle artister prissätta sina gig först efter utförandet? God natt