Den blå natten – ett äventyr

– Var ligger Trollhättan egentligen, i Norrland?

Våra geografiska kunskaper må vara begränsade men Trollhättan visade sig ligga en knapp klippamusikplanerasminkstyrauppkommandegig-resa bort och innehålla en himla massa vatten. Och fall. Och vatten!

bild 3Vilket ju passade rätt bra – eftersom vi skulle uppträda på den blå natten – ett event ordnat av Trollhättan stad och vattenfall.

Så efter att ha installerat oss på vårt vandrarhem och ätit en osedvanligt äcklig pizza (sås på pizza, varför???) begav vi oss till vattenfalls energihus: insikten.

Vi fick vår scen som var en väl tilltagen avgränsad parkeringsplats och vår loge som var en hel källare – som vi tio minuter efter ankomst hade fyllt med grejer.

Så medan Ellie gjorde sminkskiss dubbeltestade jag kostymbyten och koreografier och efter en stund av febrilt ombytande insåg jag att de släppt in besökare på ovanvåningen – besökare som hade full insikt till källaren. Oops! Men jag plockade diskret ihop mina ombyten och installerade mig istället i sminkstolen där Ellie målade och svampade och limmade och drog och tvättade tills jag såg ut som en blå dröm och efter doppning med den mest fantastiska utsikten var det showtime.

Det är alltid lika kul när människor kommer speciellt för att se eldshowen och vår scen var omgiven på alla sidor av förväntansfulla människor.

M2081S-1028Och vi gav publiken en äkta magisk Favilla show – med paraplyer, glödregn, fans, stavar, kronor och en himla massa bra musik. Och responsen var fantastisk <3 man åker långt, koreograferar, förbereder sig och övar i timmar för 10 minuter på scen – att då få leva ut de minuterna med en underbar publik är guld värt. När showen blir en interaktion snarare än en uppvisning, ett möte mer än en vi och dem-upplevelse – i de stunderna har vi världens roligaste och mest givande jobb.

Och nu sitter vi på tåget hem, med våra saker i vägen för varenda resenär men en skön känsla i kroppen (och en stor längtan efter kaffe). Snart är det dags för nästa äventyr, livet alltså <3

 

Dans och resor i Favillaland

Hej! Saker händer fast vi inte alltid bloggar och skriver om det. Vi har haft en period med väldigt mycket rep! Dels inför våra egna shower men också inför Baobabfestivalens stora föreställning Equilibrium. Läs mer om den här. 

Ellie är för tillfället i Berlin och jag (Linda) åker runt i Sverige för att göra auditions till olika dansskolor. Något som inte alltid är helt lätt, speciellt när man är 23 (vilket kan tyckas som en ringa ålder men på auditions tävlar jag med tekniskt avancerade 18/19-åringar och då är min ålder ett hinder, balettakademin till exempel rekommenderas du inte ansöka till om du är över 21).

Sen förbereder vi ett gång fina shower också, förstås. Vi åker till Stockholm den 26 april för att elda för Clowner utan gränser och till Trollhättan den 3 maj för att lysa upp deras blå natt. Däremellan har vi lite privatfester och andra spännande evenemang. Även sommaren hoppas vi kommer innehålla en hel del eld och ljus, mer om detta i ett senare inlägg.

Nåja, det var mest det jag ville säga. En liten uppdatering från Favillaland helt enkelt.

dance through life

Copycats

Cirkusartisten Spiral delade just en intressant artikel på facebook. Artikeln handlade om hur mycket man egentligen får lov att kopiera från en koreografi och framförallt om ett väldigt specifikt fall, nämligen ”Body 2 body”.

Body 2 body är en unik cirkusakt som framfördes Stephan Choiniere and Sara Joel som en del av Cirque du Soleil’s föreställning Zumanity, 2003 i Las Vegas. Det är ett starkt nummer som med en blandning av dans och akrobatik verkligen berör. Nu har den blivit kopierad av två yngre akrobater som har tagit allt beröm men inte gett någon cred till orginalkoreograferna. Titta här:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Bqb0k4CWadQ&w=560&h=315]

Jag tror på att inspireras – men kopiera är något helt annat. Som Stephan Choiniere säger i intervjun gjord av bloggen Significant things:

When other artists are inspired by what I do it’s a validation of my creativity. It’s even okay to imitate it as a learning process. Imitation is a stage of development; it’s what we do before we find our own voice. However, imitation is no longer innocent when it’s misused for professional acclaim or profit. That’s thievery, but when an artist’s work is stolen through wrongful appropriation it’s worse than simple property theft. Not only is it parasitic at the monetary level, but the public acknowledgement and rightful honor is also robbed. Plagiarism is the word for that and it’s deceitful, dishonest and immoral.

CantileverComparison

Favilla inspireras av en massa människor – ser youtubefilmer, lånar danssteg från koreografer och andra artister vi arbetar med, lär oss av andra, lär andra. Men att kopiera ett helt nummer rakt av… det är något helt annat.

I allt skapande tror jag att människor spinner vidare på varandras idéer. Inspireras av varandra, kanske till och med lite fräckt snor en del här och var. Det är okej. Det har gjorts av konstnärer, författare och artister i alla tider. Men en bra grej i sådana fall är att berätta VEM man inspireras av. Och det finns en väldigt tydlig gräns mellan att kopiera en liten del av ett verk och hela verket och sedan dessutom inte ge någon cred till skaparna.

Det är en intressant fråga också för att allt finns på nätet nu för tiden. Det är lättare att kopiera men också lättare att avslöja.

 

Vad tycker ni? Var går gränsen?

Linda